torsdagen den 29:e december 2011

Att tillämpa utländsk lagstiftning i svensk kontext

Svenska domstolar tillämpar något som likna sharia i Sverige. Det handlar om s.k. muslimsk brudpeng - Mahr - en tradition som innebär att mannen ska betala pengar till sin hustru om han väljer att skiljas från henne. Detta är en tradition med förislamska anor och innebär en ekonomisk försäkring för kvinnan, då mannen i dessa länder står för försörjningen. Några fall prövas varje år. Kvinnans rätt till Mahr fastslås dock i koranen.

En tingsrätt har dömt en man, "Sina" att betala ca 2 miljoner kronor till sin före detta fru, efter endast några månaders äktenskap. De gifte sig strax innan de åkte till Sverige och efter några månader här begärde kvinnan skilsmässa - och krävde den s.k. brudpengen. Svensk rätt dömer enligt hemlandets lagar om någon av parterna har bott i Sverige i mindre än två år. Det som är ytterst märkligt i fallet är att det i detta fall inte handlar om att mannen begärt skilsmässa - utan kvinnan. Det finns tydligen olika typer av mahr-kontrakt och det är naturligtvis svårt att säga något utan att vara insatt i fallet, men det låter hur som helst märkligt att tingsrätten menar sig ha dömt efter hemlandets lagar då mannen inte varit initiativtagare till skilsmässan, men kanske var detta helt korrekt enligt det kontrakt som Sina skrev på innan de åkte - även om det låter som ett rätt konstigt äktenskapsavtal med tanke på vad syftet med mahr brukar vara.

"Mahr är ofta uppdelat i två delar, dels en hemgift som betalas ut direkt till kvinnan, dels en andel som betalas ut när kvinnan blir änka. Innehållet i mahr äger kvinnan, det är alltså inte fråga om ett brudpris som betalas till fadern för dottern. Brudgåvan ger kvinnan en viss ekonomisk frihet, samtidigt som den bevisar mannens förmåga att försörja henne och en familj. Den andra utbetalningen av mahr kan också ses som ett skadestånd i de fall mannen begär skilsmässa (talaq). Brudpengens andra del kan betalas ut även om den inte är specificerad i äktenskapskontraktet. Summan beräknas då efter kvinnans sociala status."

"Bland muslimer i USA är mahr ofta bara av symbolisk betydelse. I Sverige har mahr fortfarande stor betydelse för en del muslimska grupper, särskilt de som kommer från Mellanöstern. För att markera familjens status händer det att mannen i äktenskapskontraktet nämner summor långt bortom hans förmåga, pengar som måste betalas ut om äktenskapet upplöses."

Men nog om det juridiska. Problemet är att äktenskapskontrakt av det här slaget enligt Sina är obligatoriska. Brudparets familjer är de som beslutar om detta och brudens far skulle aldrig tillåta giftermål utan brudpenning. Vi hör ofta talas om kvinnors problem i andra delar av världen men sällan nämns mäns problem. Systemet med brudpeng är ett typiskt exempel på en skyldighet, en plikt, som män har att uppfylla gentemot kvinnor, som kvinnor inte har gentemot män (och kvinnor har förstås inte heller samma rättigheter som män i dessa länder). Då vi nu i västvärlden förespråkar (eller åtminstone borde förespråka) lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor blir det minst sagt konstigt om vi dömer utifrån en kontext som utgår från ett samhällssystem som är väldigt olikt vårt eget i detta avseende. Om vi kämpar för att kvinnor från dessa kulturer ska ha samma rättigheter som män ska vi också kämpa för att män från dessa kulturer inte ska behöva ha kvar de skyldigheter gentemot kvinnor som existerar i dessa kulturer. I annat fall blir man benägen att tro att lika rättigheter inte medför lika skyldigheter.

Man kan fråga sig i vilka sammanhang den här typen av lagstiftning ska gälla. Gäller det enbart bodelning, där kvinnor är de som kan komma att dra det längsta strået? Eller ska vi döma utifrån kulturell kontext vad gäller exempelvis otrohet också? Enligt koranen ska en kvinna som varit otrogen hållas inomhus "tills döden tar henne eller tills Gud bereder henne någon annan utväg". Historiskt sett har detta tolkats som att kvinnan ska muras in levande tills hon dör (eller tar sig ut själv). Nuförtiden är straffet för äktenskapsbrott i islamistiska stater oftast "bara" offentligt spöstraff (för såväl kvinnor som för män) (Koranen 24:2). Frågan är varför vi ska bedöma utifrån svensk lagstiftning när det gäller bodelning men inte vad gäller otrohet? Vem bestämmer i vilka fall t.ex. sharialagar ska gälla eller inte? Det låter som ett minst sagt godtyckligt system.

Som sagt - i konsekvensens namn ska den som menar att kvinnor från andra kulturer ska ha samma rättigheter som män också stå för att män från dessa kulturer ska slippa de skyldigheter gentemot kvinnor som existerar i dessa. Gör man inte det vill man bara premiera en grupp på bekostnad av en annan. Personligen tycker jag vi tillämpar principen lika rättigheter och skyldigheter här - och skippar offentliga spöstraff likaväl som vi skippar brudpeng.

"Sina" verkar för övrigt vara en av de som angett en summa som ligger över hans förmåga att betala - då han inte kunde drömma om att han skulle behöva betala, eftersom han själv inte hade några planer på att ta ut skilsmässa. Fallet är överklagat till hovrätten.

Tipstack går till Barfota!

Fler om detta:
Muslimsk tradition prövas i domstol
Svensk domstol ger rätt till iransk brudpeng
Svenska domstolar dömer enligt Iranska sharialagar!

torsdagen den 22:e december 2011

Narkosläkaren ger sin version

Den numera frikända barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus ger sin version i Läkartidningen. Det är obehagligt att läsa hur hon behandlades av polisen i inledningsskedet av en process som tagit ca tre år. Inledningvis ska jag erkänna att jag inte är insatt i fallet men har fått känslan av att media inte direkt varit tokintresserade av att ge hennes version.

För den som insett hur ensidig svensk media är det lätt att inse hur snett det är med många andra saker i Sverige idag. Jag har tappat mycket av förtroendet för det "fina" landet jag trodde jag bodde i när jag växte upp. Det finns en hel del korruption i Sverige och viljan att ta itu med rättssäkerheten och ge upprättelse för gamla misstag verkar det vara rätt dåligt med.

Ett par andra intressanta fall du kan gräva i, som fått det att krypa efter ryggraden på mig vad gäller statens ovilja att erkänna misstag rättsväsendet begått, är Thomas Quick-rättegången och Styckmordsrättegången. Hanteringen av Assange-fallet har inte heller gjort mig mer positivt inställd till rättsväsendet.

Nu verkar det ha slutat bättre i narkosläkarens fall.

Mer om den frikännande domen finns här: SvD.

onsdagen den 21:e december 2011

Vi ska inte bara skydda journalisterna

Anna Troberg skriver ett inlägg om de svenska journalisterna som dömts för terrorbrott i Etiopien. Vi måste skydda journalisters rätt att granska makthavarna menar hon.

Jag instämmer till fullo men tycker att vi inte ska sluta där. Det räcker inte att enbart skydda journalisterna när man ser hur dåliga media är på källgranskning och objektivitet (vare sig den är medveten eller omedveten). Svensk media sitter alldeles för mycket i knät på politiker och företag och det offentliga debattklimatet i Sverige gör att det finns ämnen man helt enkelt inte kan ta upp om man vill behålla jobbet.

De sociala medierna har fått allt större betydelse då media inte sköter sitt jobb och det är livsviktigt att detta kan fortsätta. Ett exempel på detta finns med i Trobergs egen text vad gäller uppgiften att Gadaffi satte in flyg mot demonstranter. Det startade som ett rykte på Twitter, men har aldrig blivit bekräftat vad jag vet. Trots detta kunde vi läsa denna "nyhet" i varenda tidning dagarna efter.

Så visst, skydda journalisterna, men låt det inte sluta där. Någon måste definitivt granska media idag - oavsett om det om bombplanen i Libyen var sant eller inte. Jag vet inte säkert själv, däremot är jag övertygad om att kriget i Libyen var allt annat än någon osjälvisk insats av snälla NATO för att de brydde sig så mycket om den libyska befolkningen. Hade jag varit utelämnad till journalisternas information hade jag aldrig kunnat se den andra sidan. Det är tyvärr så illa idag.

tisdagen den 20:e december 2011

I have a penis, blame me for everything...

Trillade förbi på Twitter, från 9GAG

söndagen den 18:e december 2011

Vad feminism är vs vad feminism gör

Inte sällan hör man argumentet att man inte ska generalisera över feminister. Det finns väldigt många feminister och de tycker väldigt olika. En del tycker jag är vettiga men de som hörs och syns är tyvärr inte sällan sådana som gör att feminismen fått dåligt rykte.

Feminister som bryr sig om både män och kvinnor, även om jag inte alltid håller med om sättet de bryr sig om män på, tycker jag är ok. De har rätt inställning och vill till samma mål, även om jag inte tror att de har rätt verktyg för att kunna ta oss dit allihopa.

Hur som helst, man hör ofta att man inte kan generalisera över gruppen feminister. Och visst, jag köper det. Det konstiga i kråksången är att det allt som ofta följs av ett "feminism handlar inte ALLS om [sätt in valfritt här], det HÄR är feminism: [exempelvis länk till en sida alt förklaring]". Ja, ni förstår - feministen som sa att man inte ska generalisera över feminister har helt plötsligt gjort sig till talesperson för feminister och förklarat vad feminism egentligen handlar om. Hon (eller han, eller hen) har helt plötsligt gjort det man inte fick göra från början, nämligen generaliserat över gruppen feminister. Men det är tydligen okej när det är en feminist som gör det?

Personligen har ordet feminist inte längre någon större innebörd för mig, då det kan betyda väldigt olika saker och som begrepp alltså blivit väldigt urvattnat. Det är viktigare att titta på vad som åstadkoms under den tid i samhället som feminismen har varit dominerande - än att titta på vad enskilda människor som kallar sig feminister gör. Ett exempel är t.ex. hur man i en statlig utredning fastslår att pojkars sämre betyg beror på den "hegemona maskuliniteten" och pojkars "antipluggkultur". Där har vi ett tydligt exempel på vad dagens feminism har lett till. Sen kan människor som kallar sig för feminister stå och prata så mycket de vill om hur feminism egentligen är. Den viktiga frågan är inte vad feminism ÄR - utan vad feminism GÖR!

Och med det sagt - nej jag håller inte alla feminister ansvariga för det andra feminister gör. Det är inte alla feministers fel att vi fått ett samhälle där statliga utredningar som ovanstående har kommit. Poängen är att den exakta definitionen av feminism och feminist är en pappersfråga och på samma sätt som ingen enskild feminist kan hållas ansvarig för det feministiska kollektivet har inte heller någon enskild feminist fått mandat av de andra att berätta vad feminism "egentligen" är - oavsett vad definitionen är på papperet.

Och PS: Om ni inte förstått det redan - jag är inte antifeminist heller.

onsdagen den 14:e december 2011

Sovjet-Sverige och patriarkal snöskottning

Igår kväll var jag ute och gjorde patriarkatets verk och kände mig överordnad. Jag skottade snö! En riktigt tung plogkant var det dessutom. Faktum är dock att jag nuförtiden inte har något emot att göra såna här typiskt "manliga" saker. Jag behöver inte "protestera" längre utan kan t.o.m. trivas och vara nöjd över mig själv när jag gör dom. "Här går jag med min snöskyffel och gör minsann en bra grej! Det kan ni inte ta ifrån mig längre!". Varför ska min fru måsta göra det bara för att några elitfeminister tycker det - när jag är starkare än henne? Det blir nästan lite av en skön protest att räcka långfingret åt dom genom att gå där och vara könsstereotyp utan att skämmas ett dugg, utan till och med ha mage att gå och trivas också!

Men visst, det finns roligare saker. Jag tänkte att jag skulle få tiden att gå lite lättare genom att för en gångs skull höra på radio. Faktum är att jag har börjat få väldigt svårt att lyssna på radio och läsa tidningar nuförtiden eftersom jag börjar se hur mycket propaganda det är som kablas ut. Och att public service skulle vara "fri" radio och "fri" television? Jo, tjena. Även om jag naturligtvis är med på att det inte skulle vara att föredra att alla nyheter var kommersiella. Jag tänkte dock bara göra en kort redogörelse över vad jag fick höra på P1 när jag traskade fram och tillbaka med min plogkant.

Först hamnade jag mitt i en intervju med #prataomdet-Koljonen. Faktum var att hon inte lät alltför ovettig (som man säger häruppe) förutom att hon lyckades klämma in könsmaktsordningen och hävdade att det var ett pojkbeteende att tafsa hej vilt på tjejer i skolan (och vuxenvärlden låter dom dessutom göra det då lärarna menade att "pojkar gör så" och "han är nog bara kär i dig"). Jag som är uppvuxen i lite av en Bullerbytillvaro som liten känner definitivt inte igen det där med fritt tafsande på tjejer. När hon och reportern i slutet av intervjun tillsammans börjar gråta över att det var så fint att Johanna inte brydde sig om priset hon fick utan att hon istället kände att "om hon dog nu hade hon iallafall gjort EN bra sak" fick jag dock lite väl mycket ryggdunks och självgodhetskväljningar. Vi får sedan veta att man morgonen efter ska ägna ett helt program åt "näthatet" som följde i kölvattnet av #prataomdet. "Vilka är det som hatar på nätet?". Låt mig gissa att det är de arga, unga vita männen, och att de gör det av rent könsmaktsordningsgrundade skäl.

Nästa program är utdrag från Täppas och Ring P1. Vet inte varför, men jag gillar Täppas sätt att prata. Han låter som en riktig myskorv - och så är det allt mellan himmel och jord som kommer in via telefonlinan.

Sedan barkar det ordentligt när programmet OBS tar upp staden i Mexico där 500 kvinnor mördas om året. Radiorösten (nån socialantropolog) låter lite som någon av medlemmarna i Knutna Nävar och hela texten är fullkomligt genomsyrad av radikalfeministisk teori. Patriarkala nätverk av män struntar i morden. Kvinnornas kroppar används som verktyg. Våldet i hemmen har trappats upp på grund av att många män förlorat arbetet och som sista desperat utväg för att få behålla sin status så ser de till att spöa upp frugan, så de åtminstone ha NÅN de kan utöva makt över. Kvinnorna är dessutom ensamma familjeförsörjare osv. Jag får känslan av att jag lyssnar till en inspelning från något revolutionärt kommunistiskt parti på 70-talet. Enda skillnaden är att man bytt klass mot kön. Efter att denne herre fått lägga fram sin text kommer ett inslag om en ekonom som tydligen tycker att den kinesiska modellen av kapitalism är bra.

Tyvärr (?) kan jag inte länka något av programmen eftersom SR:s hemsida verkar ha allvarliga problem med scripten de kör på serversidan (har varit så sen åtminstone igår). Men det kanske inte är så viktigt det där med tekniken, det är ju ett av patriarkatets verktyg. Jag trodde att det var Sovjet-Sverige jag växte upp i, men efter gårdagens radiosändning verkar det som att Sovjet-Sverige tydligen lever än.

Kort tillägg:
Apropå Mexico och mord på kvinnor (femicides) mördas det långt fler män i staden Ciudad Juarez. Att man blåser upp detta som ett kvinnoproblem visar bara i mitt tycke vilken syn vissa feminister har på män. Jag kan inte dra andra slutsatser av detta än att de tycker att en kvinnas liv är mer värt än en mans. Som jag förstått det är en vanlig procedur för de män som mördas av narkotikagängen att man efter diverse tortyr börjar med att skära av honom kuken för att gå vidare till att skära av andra kroppsdelar (medan han fortfarande lever förstås) för att någonstans avsluta med att hugga huvudet av honom. Sedan styckar man resten av kroppen och slänger ut kroppsdelarna på gatorna i det område där han bodde. Hela proceduren spelas inte sällan in på video också. En kopia levereras sedan till släkt och vänner.

Narkotikagängens Mexico är ett helvete för både män och kvinnor.

måndagen den 12:e december 2011

Dags att byta jobb?

När DN kör en artikel om att hackarna tar över finrummen och beskriver "hack" som träffar när webbutvecklare samlas och gör webbapplikationer som går ut på att rädda världen känns det som att det är dags att byta jobb. Jag vet inte hur ni andra "nördar" därute känner er, men jag känner hur anti-taggarna växer ut när läser hur folk sitter och försöker tycker det är så jääää-vla coolt att vara nördig. "Asså ja ba ä ju typ nördigast av alla ba, va på ett hackathlon i helgen å drack gamla Jolt å ba softa..."

Sånt här tolkar jag som allvarliga tecken på att det är någon helt annanstans de riktiga sakerna händer. När "nördande" av det här slaget har blivit mainstream känns det som att det är dags att varna ungdomen, att de ska hålla sig undan. Att det är någon helt annanstans det händer på riktigt.

tisdagen den 6:e december 2011

Protestera mot förändringen av EU-fördraget hos EU-nämndens ledamöter

OBS! Det här inlägget är i princip "lånat" rakt av från Cornucopia. Läs det här.

Protestera mot förändringen av EU-fördraget hos EU-nämndens ledamöter

I morgon kommer Riksdagens EU-nämnd besluta hur de skall ställa sig till Merkozys förslag om ett ändrat EU-fördrag, utan att få läsa vad förslaget innebär annat än via media (Bonnier/DI, som för övrigt just råkat skriva om att insättningsgarantin upphör att gälla om euro kraschar eller försvinner, fyra dagar efter jag på läsarförslag skrev om det. Jag är dock inte bitter, utan lämnar till skillnad mot Bonnier/DI referenser och länkar när jag snor något).

....

Även om förslaget kan vara bra (det är en åsikt man kan diskutera) så är det inte demokratiskt att beslut skall tas i blindo och stressas fram. Det måste ges tid, helst en folkomröstning för alla förändrade EU-fördrag.

Vi har nu chansen att försöka påverka ledamöterna. Jag anger dem och deras e-postaddresser nedan. Sätt rubrik: "Säg nej till förslag om ändrat EU-fördrag om du är demokrat!" eller motsvarande som rubrik. Fyll brevlådorna till morgonen. Var artiga och välformulerade, skriv gärna välformulerade kommentarer till blogginlägget som folk kan använda. Speciellt viktigt är det att maila (s) och (mp) ledamöter, då de kanske kan svänga och vara emot. Är (v) och (sd) emot är de därmed i majoritet. Sprid detta vidare.

Carl B Hamilton (fp) carl.b.hamilton@riksdagen.se
Marie Granlund (s) marie.granlund@riksdagen.se
Gustav Blix (m) gustav.blix@riksdagen.se
Susanna Haby (m) susanna.haby@riksdagen.se
Bo Behrnardson (s) bo.bernhardsson@riksdagen.se
Marta Obminska (m) marta.obminska@riksdagen.se
Kerstin Haglo (s) kerstin.haglo@riksdagen.se
Lars Hjälmered (m) lars.hjalmered@riksdagen.se
Carina Adolfsson Egelstam (s) carina.a.elgestam@riksdagen.se
Pyry Niemi (s) pyry.niemi@riksdagen.se
Fredrik Federley (c) fredrick.federley@riksdagen.se
Carina Ohlsson (s) carina.ohlsson@riksdagen.se
Elisabeth Svantesson (m) elisabeth.svantesson@riksdagen.se
Ulf Holm (mp) ulf.holm@riksdagen.se
Desiré Pethrus (kd) desiree.pethrus@riksdagen.se
Margareta Sandstedt (sd) margareta.sandstedt@riksdagen.se
Jonas Sjöstedt (v) jonas.sjostedt@riksdagen.se

Läs hela inlägget hos Cornucopia

måndagen den 5:e december 2011

Ungas självmord i Nicaragua

Utdrag ur en avhandling som presenteras. Läs mer här.

"Unga mäns beslut att försöka begå självmord hängde samman med flera olika faktorer, bland annat frustration över fattiga livsvillkor, traumatisk barndom med instabila familjeförhållanden, svåra ekonomiska villkor men också könsbundna sociala förväntningarna som unga män kan uppleva. Den vårdpersonal som intervjuades upplevde sig sakna kunskap och kompetens för att närma sig ungdomar med psykiska problem och efterlyste ett mer teambaserat och integrerat arbetssätt."

...

Könsskillnaderna var små inom respektive land, men vilka faktorer som mest påverkade självmordsuttrycken skilde sig mellan de båda länderna. Därför är det viktigt att självmordsförbyggande insatser tar hänsyn till det kulturella sammanhanget i respektive land.

Vad gäller självmord per 100,000 människor hittar vi följande statistik på Wikipedia.

MÄN     KVINNOR TOT     ÅR
11.1 3.3 7.2 2005


För Sverige är siffrorna som följer:
MÄN     KVINNOR TOT     ÅR
26.0 6.3 17.9 2010

Annons i Svenska läkaresällskapets bilaga "säkrare vård"

söndagen den 4:e december 2011

Forskning med svaret givet på förhand

Fredrik Segerfeldt uppmanar i ett debattinlägg under kategorin Debatt på SVT till att lägga ner genusvetenskapen. Han gör jämförelsen med miljöforskning och nationalekonomi där forskare från olika läger anklagas för att efter att ha svaret givet på förhand sedan enbart arbetar för att hitta bevis som styrker det man redan bestämt sig för i förväg.

Segerfeldt hänvisar till genusvetaren Jonas Lindkvist som i ett blogginlägg som bemöter kritik mot den akademiska feminismen rakt ut skriver att ”genusvetenskapen som akademisk disciplin sysslar med att samla bevis och fakta för att vi lever i en könsdiskriminerande värld”. Faktum är att Jonas Lindkvist inte är ensam om detta. I det avsnitt av Hjernevask som jag tipsade om i ett inlägg i går säger en av forskarna exakt samma sak som Lindkvist när Eia frågar varför biologi inte är intressant för denne.

Nationalekonomin brukar få kritik från vänsterhåll för att vara en högervriden disciplin. "Förre LO-ekonomen med mera Villy Bergström menade exempelvis att en doktorstitel i nationalekonomi är som en examen i liberalism.". Nu är jag inte kunnig i nationalekonomi men med den definition på genusvetenskap som Lindkvist m.fl. gör skulle det vara sant om syftet med nationalekonomi skulle vara att ”samla bevis och fakta för att lägre skatter och en mindre stat ger högre tillväxt och större lycka.”

Tro mig, om det är definitionen på nationalekonomi skulle jag inte ha mycket till övers för den. Det kanske finns bra genusforskare därute men av det jag läst har i princip allt tillhört den skola som Lindkvist m.fl. tillhör, dvs "vetenskap" som utgår från att en radikalfeministisk världsbild är sann och sedan försöker hitta bevis för att världen är sådan.

För övrigt upplevde jag en termin företagsekonomi på universitetsnivå som ett ämne där man som elev inte förväntades tänka själv utan skulle trumma in en hel massa färdigpaketerade sanningar från gurus inom ämnet. Å andra är det knappast unikt för just ekonomi. Jag upplevde däremot kulturen som extra stark inom just ekonomi, även jämfört med annan samhällsvetenskap jag läst.

lördagen den 3:e december 2011

Medfödd könsidentitet

Jag såg första avsnittet av Hjernevask för mer än ett år sedan men i och med att programmet har uppmärksammats på sistone samt att man i Norge drar in pengarna för kjönnsforskning (jag har förstått det som att det är det man gör i praktiken, även om den här typen av forskning antagligen kommer att ingå under andra forskningsprogram) vill jag passa på att lyfta just den här delen av programmet.

Programmet ställer social konstruktionism och biologism mot varandra och tar upp en väldigt stark personlig berättelse om Viktor, en pojke med underutvecklad penis, som opererades till flicka som liten. På den tiden Viktoria behandlades i Norge var åsikten att man och kvinna är något man blir, beroende på omgivningens förväntningar. Det gick inte så bra, som ni säkert förstår, och visst - man visste inte bättre på den tiden. Det som gör det hela så tragiskt är att forskarna som konfronteras med Viktors fall inte förmår (eller vill) ta till sig detta utan fortfarande hävdar att problemet ligger i samhället samt att han förmodligen fått hintar om att han nog var pojke iallafall ändå - trots att han under hela sin uppväxt fick veta att han var flicka.

Jag säger inte att det sociala inte spelar roll. Jag säger bara att det är minst sagt märkligt att människor, som anser sig vara forskare, inte är öppna för att biologi faktiskt kan spela roll.



fredagen den 2:e december 2011

Mäns fittavund tydligen bra utgångspunkt för diskussion i skolan

"Kvinnor lider inte av penisavund, slår SCUM-manifestet fast. Män lider av fittavund. Det är väl en alldeles utmärkt utgångspunkt för en diskussion om könsroller bland landets gymnasieelever."

Anna Laestadius Larsson, i SvD. Läs här. Menar hon något i den här stilen?
"
Hej pojkar - idag ska vi prata om er destruktiva manlighet och ert fittavund.... Men först börjar ni med att i kör säga 'Jag är en anspråkslös liten skit'"